Rökelse har praktiskt värde i bön, så Herren befallde Mose att offra god rökelse i daglig tillbedjan och bränna den på altaret i ett gyllene rökelsekar (2 Mos 30:1-10).
Herren befallde att rökelse inte skulle offras till någon annan än honom, så han gjorde den helig för honom (2 Mos 30:36-38).
Därför har lukten av rökelse alltid blivit förknippad med känslan av Guds närvaro, vilket tyder på människans ankomst.
Så snart doften av rökelse viftar, jublar själen och de inre sinnena upprymds, vilket indikerar känslan av att vara i Guds närvaro.
Det naiva ögat ser i rökelse ingenting annat än bara en väldoftande rök, vars ringar försvinner i luften. Men själens öga ser den stiga mot himlen, bära helgonens böner och höjas av händerna på. massor av heliga änglar i jubel och lovprisning:
“وجاء ملاك آخر ووقف عند المذبح ومعه مبخرة من ذهب وأعطي بخوراً كثيراً لكي يقدمه مع صلوات القديسين جميعهم على مذبح الذهب الذي أمام العرش فصعد دخان البخور مع صلوات القديسين من يد الملاك أمام الله” (رؤيا 8: 3-4).
Hur många trötta själar har kommit in i kyrkan, och en våg av lugn och bön flödade genom dem när de täcktes av molnet av heligt rökelse som steg upp ur rökelsebrännaren i prästens hand.
Fädernas ord om rökelse:
Rökelse ovanför altaret (det heliga bordet) indikerar den Helige Andes verk på helgande platser och närvaron av Herrens nåd i hans heliga tempel.
Rökelse framför helgonens ikoner indikerar hur deras böner för oss blev acceptabla inför Herren, som rökelsens doft.
تبخير رئيس الكهنة والكهنة والشعب هو تأكيد على ما جاء في الكتاب المقدس : “أنتم هياكل الروح القدس وأعضاء جسد المسيح”
حينما نشمّ رائحة البخور الزكية تجتمع حواسنا وتأخذ النفس نشوة روحية بتنسّم رائحة الفضيلة والتقوى وحلاوة بيت الله . فنتنهد على خطايانا المرة، ونتذ ّ كر قول بولس الرسول : “شكراً لله الذي يقودنا في موكب نصرته في المسيح كل حين ويظهر بنا رائحة معرفته في كل مكان لأننا رائحة المسيح الزكية لله” ( 2كو 2: 14-15).
Från bulletinen från stiftet Latakia
29-5-2005